Vi Mot VáƒÂ¤rlden

I en film ser jag regnet falla upp mot dig
och jag ler fá¶r att du blir min rá¤ddning

I en drá¶m sjá¶ng du sá¥nger pᥠmitt rum, jag var sjuk
Som du och du kallade mig á¤lskling

Mina tankar á¤r sᥠklara nu
Alla frá¥getecken slá¤tas ut
Ná¤r bomben faller vill jag vara dá¤r du á¤r
Vá¥r há¤mnd blir ljuv

Det á¤r vi mot vá¤rlden igen

I en park ná¥gonstans i Ká¶ln dá¤r vi gá¥r, som i trans
Du á¤r tyst jag har lá¶gnen pᥠtungan

Jag har brutit alla lá¶ften som du há¶ll men jag gá¶r vad jag kan
Fá¶rbli evigt unga

Och i gruset lá¥g en fegis kvar
Ná¤r mina glasá¶gon just sparkats av
Gav jag ett lá¶fte som jag ská¤ms fá¶r á¤n idag

(Vá¥ra hjá¤rtan slog lika há¥rda slag)

Mina tankar á¤r sᥠklara nu
Ni kan slá¤ppa den dá¤r bomben nu
á-ver axeln ser jag pá¤rlband av blá¥ljus
Vá¥r há¤mnd blir ljuv

Och det var vi mot vá¤rlden igen
Vi mot vá¤rlden igen

Det var vi mot vá¤rlden igen

Vi mot vá¤rlden igen

Det var vi mot vá¤rlden igen